Stäng

Läs mer om hur Lyssna tjänsten fungerar på ReadSpeaker

Fler färdigbehandlas på akuten

2013-10-11

Dagens Nyheter uppmärksammade nyligen att inget av akutsjukhusens akutmottagningar klarar fyratimmarsmålet. De som får stanna längst tid på akuten är äldre patienter. Vi har bett akutens verksamhetschef Anna Färg Hagansbo kommentera nyheten.

Vad är orsaken till väntetiderna?Anna Färg Hagansbo

Orsakerna till att en del får vänta är flera. Det kan vara väntan till läkare, väntan på röntgen, väntan på att behandlingen ska ge effekt, väntan på transport och så vidare.

Men det vi menar med fyratimmarsmålet är något annat, nämligen patientens totala vistelsetid på akuten. Från det att patienten kliver in genom dörrarna tills det att patienten fysiskt lämnar akutmottagningen, för att åka hem, till ett annat boende eller läggas in och liknande.

I år är målet att 76 procent av våra patienter ska vara färdiga att lämna akuten inom fyra timmar. Vad som händer under tiden på akuten är naturligtvis individuellt för varje enskild patient men vissa moment är lika för alla och/eller väldigt vanliga. När en patient söker till akuten träffar han eller hon först en sjuksköterska som bedömer om patienten kan gå till Lättakuten eller ska stanna kvar på akuten. Därefter träffar patienten en läkare eller, om det är kö till läkaren, träffar patienten en undersköterska och en sjuksköterska som då triagerear patienten, det vill säga tar vitalparameterar, prover, EKG med mera.

Redan i triagen påbörjas själva utredningen och triagen talar också om hur allvarligt patientens tillstånd är och i vilken turordning patienten behöver träffa en läkare.

När läkaren har träffat patienten behöver oftast utredningen kompletteras med ytterligare undersökningar. Efter vi har fått svaren på dessa fattar vi beslut om nästa steg för patienten. Vissa patienter kan gå hem, medan vissa får påbörja sin behandling nere på akuten. För ytterligare andra planeras för inläggning.

En stor del av patientens totala vistelsetid på akuten består av undersökning, utredning och behandling, den här tiden är värdeskapande. Den tid som består av väntan till triage, till undersökning, till provtagning, till behandling, till inläggning och så vidare är inte värdeskapande och det är den tiden vi arbetar med att korta. En av våra stora utmaningar är att hitta vårdplatser, många av våra patienter stannar alldeles för länge på akuten just på grund av platsbrist.

Vad får det för konsekvenser för akuten?

De senaste 10-15 åren har det tillkommit nya verksamheter utanför akutsjukhusen som till exempel närakuter, hospice, ASIH. Det har varit en bra utveckling. Samtidigt har vårdplatserna på akutsjukhusen minskat och i dag har Stockholm få vårdplatser per capita jämfört med övriga Sverige och Europa.

Tidigare fanns det gott om vårdplatser och alla patienter som skulle utredas, till exempel genomgå en röntgenundersökning, las in. Läkarna på avdelningen skrev in patienten och övertog ansvaret. Kvar på akuten blev de lättare sjuka som kunde gå hem. När vi arbetade på det här sättet träffade en läkare 20-25 patienter per arbetspass. Nu ser arbetet helt annorlunda ut. Idag undersöks, utreds och behandlas patienterna på akuten. Det gör att läkaren i genomsnitt träffar 4-6 patienter per pass. Arbetet liknar till stor del arbetet på en vårdavdelning och ställer samma krav på medarbetarnas kompetens och antal.

En stor skillnad är alltså att vi idag färdigbehandlar patienter direkt på akuten. Vi sparar därmed en vårdplats för en annan patient, samtidigt som patienten som färdigbehandlats hos oss får åka hem tidigare från sjukhuset. Men det ser, i statistiken, samtidigt ut som om de väntat i onödan på akuten.

En annan konsekvens är att vi numera behöver ha en större mängd specialister på akuten, jämfört med tidigare, då läkarna hos oss främst var under- eller AT-läkare. Det beror bland annat på att mer avancerade undersökningar och behandlingar utförs på akuten men också på att fler patienter är äldre och multisjuka.

Sammantaget har akuten blivit både akutmottagning, vårdavdelning och vanlig mottagning.

Hur ser du att det här ska lösa sig på längre sikt?

Vi har gjort mycket för att öka patientsäkerheten, identifiera smidigare flöden och förbättra arbetsmiljön, en del av det här arbetet börjar vi kunna se resultat av nu men det finns inga enkla och snabba lösningar. Vi ska fortsätta vårt arbete med att hitta ännu smidigare flöden, mer lika arbetssätt på sektionerna, identifiera fler snabbspår och direktinläggningar och så vidare.

Vi ska också fortsätta det sjukhusövergripande arbetet med att på bästa sätt nyttja sjukhusets gemensamma vårdplatser.

Samarbetet med Lättakuten har nu pågått sedan i maj och även om det är för tidigt att dra några långtgående slutsatser kan vi se en viss avlastning på framförallt ortopedsektionen. Det här samarbetet ska utvecklas ytterligare och ge en avlastning för akuten och ett bra alternativ för våra patienter.

Vi behöver också utarbeta betydligt bättre flöden för våra äldre patienter. Det ska vi göra i samarbete med geriatriken.

Akutmottagningen har i dag dubbelt så många patienter som 2005 och arbetet på akuten ser också helt annorlunda ut än då. Vårdplatsbristen gör att vi utreder och behandlar patienter som vi redan från början vet inte kommer att vara klara inom fyra timmar. Det sparar en säng åt en annan patient, och det är bra, men det kan också vara positivt för den enskilde patienten att bli färdigbehandlad på akuten, och slippa läggas in, även om det tar längre tid än fyra timmar.