Stäng

Läs mer om hur Lyssna tjänsten fungerar på ReadSpeaker

Forskning om hjärtstartare i livets slutskede

2016-05-20

Efter fyra års studier disputerar nu hjärtsjuksköterskan Annika Kinch Westerdahl med avhandlingen ”Implantable defibrillator at end of life – with emphasis on deactivation and guideline compliance”.

Annika Kinch Westerdahl, medicine doktor, sjuksköterska. Foto: Carin Wesström

Forskningen avhandlar problematiken med att inopererade hjärtstartare ger stötar till personer i livets slutskede, vilket kan medföra onödigt lidande. 

- Det har varit en viktig upptäckt att ICD patienter riskerar onödiga chocker/stötar i livets slutskede. Vi måste nu sprida denna kunskap så att patienter med ICD kan känna sig trygga i samband med att de närmar sig livet slut, säger Annika Kinch Westerdahl som framhåller att en ICD (inopererad hjärtstartare) är en behandling som varmt rekommenderas för patienter med risk för kammararytmi, dvs hjärtrytmrubbningar som kan leda till döden utan en hjärtstartare.

Brist på kunskap om ICD

Patienter får sin hjärtstartare inopererad på en hjärtklinik och behandlingen är livslång. Men de flesta ICD-patienterna i livets slutskede vårdas inte på hjärtavdelningar, utan många dör på en geriatrisk eller internmedicinsk klinik, där kunskapen om ICD-behandling fortfarande är väldigt låg.

- Jag trodde att kunskapen hade ökat under de fyra år som studien har pågått, men tyvärr har den inte det på de kliniker där det behövs som mest, berättar Annika Kinch Westerdahl. Kardiologer hade en signifikant högre kunskap om ICD-behandling än läkare som arbetar inom internmedicin och geriatrik. Det var förväntat, men att det var en så stor skillnad var oväntat. Under senare år har det publicerats internationella såväl som nationella riktlinjer för hur man ska agera när det gäller ICD-patienter i livets slutskede.

Var tredje får elchocker i livets slutskede

I en av Annikas delstudier kan man se att ungefär hälften av alla patienter hade en aktiverad ICD under de sista timmarna i livet och ungefär var tredje patient fick smärtsamma elchocker under sista dygnet. En del fick multipla chocker.
Många av dessa patienter hade sk "behandlingsbegränsning", ett beslut som tas när bot inte längre är möjlig. Då vården istället ska rikta in sig på att göra patientens sista tid i livet så bra som möjligt och där smärtlindring är centralt. I samband med ett sådant beslut bör chocken på ICD avaktiveras, men det ska naturligtvis göras i samråd med patienten. Avhandlingen visar att många patienter med behandlingsbegränsning fortfarande har sin ICD aktiverad, med risk för onödigt smärtsam och eventuellt utdragen död.

Våga ta det svåra samtalet med patienten

- Vi är inte säkra på vad det beror på, säger Annika Kinch Westerdahl. Det kan naturligtvis vara så att patienten vill ha sin ICD aktiv, men jag tror att många patienter inte har tillräckligt med kunskap och i våra studier var det bara enstaka patienter som tydligt hade uttryckt en sådan önskan.

- Det kan vara så att läkaren som tog beslutet om behandlingsbegränsning inte kände till, eller hade tillräcklig kunskap om hur en ICD fungerar. Det kan även bero på att många läkare inte vill eller vågar ta det "svåra samtalet" med patienten, att diskutera ett avslut av livsuppehållande behandling.

Studier visar att majoriteten av alla läkare tycker att det är viktigt att ta det svåra samtalet, men att det bara är 4 procent som gör det i praktiken.

Ökad kunskap ger trygghet

- Mitt mål är att höja kunskapen hos alla vårdgivare som har kontakt med en ICD-patient, i synnerhet en patient i livets slutskede. Jag önskar att alla ICD-patienter ska få diskutera frågan om avaktivering av ICD och förstå att det kommer en punkt då ICD inte längre är till nytta för dem utan istället kan bli en börda. Vi har dock ett ansvar att se till att patienterna fortfarande förstår att tacka ja till den livsviktiga behandlingen som en ICD är, avslutar Annika Kinch Westerdahl, numera medicine doktor.

Läs mer på My Newsdesk.

Sök på #prataomdöden för mer information om hur Danderyds sjukhus jobbbar med vård i livets slutskede.