Oralmotoriska svårigheter kan bero på att rörelseförmågan och/eller känseln i läppar, tunga, gom och ansiktsmuskler inte fungerar optimalt eller på att man av någon anledning har en avvikande anatomi i området.
Svårigheterna kan medföra allt från enklare problem att säga r-ljudet till stora svårigheter vad gäller talet, salivkontroll eller tugg- och sväljförmågan. Vissa har begränsad mimik och kan därför ha svårt att förmedla sina känslor via ansiktsuttryck.
Orsaken kan vara medfödd eller förvärvad. Hos barn beror ofta svårigheterna på en försenad utveckling av den orala motoriken eller av talrörelserna. En del barn som besöker mottagningen har även andra funktionshinder, t ex CP-skada eller Downs syndrom. Anatomiska hinder kan vara stora halsmandlar, stor näspolyp eller kort tungband. Det finns ett samband mellan anatomi och oralmotorik, där det ena påverkar det andra och vice versa. Stora halsmandlar kan t ex påverka tungans position i munnen, som i sin tur kan leda till avvikande bettutveckling.
När bör man söka hjälp?
BARN
- Om barnet har ett generellt grötigt, odistinkt tal.
- Om barnet har en sen talutveckling och trots sedvanlig träning har svårt att lära sig säga ett visst/vissa ljud.
- Om barnet dreglar anmärkningsvärt mer än sina jämnåriga och dreglingen är ett problem.
- Om barnet oftast andas genom munnen.
- Om barnet blir mer kladdig runt munnen när det äter jämfört med jämnåriga barn.
VUXNA
Behandling av oralmotoriska svårigheter
Behandlingen är oftast indelad i steg med tydliga delmål. Ett mål kan t ex vara att etablera näsandning och kunna hålla munnen stängd eller att kunna lyfta tungspetsen inne i munnen och hitta till artikulationsstället för t-ljudet.
Det första besöket sker alltid hos logopeden som undersöker artikulationen, tugg- och sväljförmågan samt hur ansiktet, munnen och svalget ser ut och fungerar i övrigt. Vid behov bedöms tungband, halsmandlar och adenoid (polyp bakom näsan) i samråd med en öron-, näsa- och halsläkare eller foniater. Ett individuellt hemträningsprogram för mun- och ansiktsmusklerna utformas.
Genom att på olika sätt träna och stimulera muskulaturen eller känseln i ansiktet och munnen kan svårigheterna ofta lindras eller helt försvinna.
Det finns många olika sätt att träna:
Stimulera med eltandborste för att t ex öka medvetenheten om munnen och artikulationen, öka/dämpa känseln eller normalisera grundspänningen i muskeln. Läs mer om eltandborste-stimulering.- Mungymnastik genom olika läpp- och tungrörelser.
- Intraorala hjälpmedel, d v s träningshjälpmedel som används i munnen, t ex munskärm och gomplattor (se bild). Munskärmen placeras innanför läpparna och används för att träna läppstyrka och näsandning. Gomplatta är ett slags tandställning för oralmotorisk träning. Den utformas individuellt av tandläkare, logoped och tandtekniker i samråd. På gomplattan fästs olika stimulatorer beroende på vad man vill träna: Att lära sig säga ett visst ljud, öka medvetenheten om munnen, hjälpa tungan till rätt viloposition och/eller träna upp rörligheten i tungan för att kunna göra snabba och precisa rörelser.
Oralmotoriskt Centrum har drygt tjugo års erfarenhet av behandling av barn- och vuxna med oralmotoriska svårigheter. Vi tar emot studiebesök, ger föreläsningar och handleder vid Karolinska Institutets logopedutbildning. Teamet arrangerar också egna kurser, t ex för logopeder, tandläkare och talpedagoger.