Mer kunskap om dyskalkyli behövs i skolan och samhället

Lätt för det mesta, men svårt att räkna och hantera grundläggande matematik i skolan, på utbildningen eller i arbetslivet. Problem även med vardagens matematik, som att läsa recept och hantera pengar. Så kan livet se ut för en person med dyskalkyli. Och det är fortfarande inte helt ovanligt att lärare och omgivning tror att det är ett påhitt för att slippa mattelektioner. Men räknesvårigheterna kan ha neurologiska eller medfödda orsaker, och i dessa fall är det väsentligt att individen och närmast berörda får vetskap om att det handlar om en funktionsnedsättning.

Tesen att räknesvårigheter kan ha neurologiska orsaker lades fram redan under tidigt 1900-tal av den svenske läkaren och professorn S.E. Henschen. I något mer modern tid, 1974, presenterades teorin att räknesvårigheter kan vara ärftligt betingade/medfödda och att dyskalkyli skiljer sig från andra typer av matematiska svårigheter. År 1987 upptogs diagnosen i DSM (Diagnostic and Statistical Manual of mental disorders), och inte långt därefter även i Världshälsoorganisationens ICD (International Classification of Diseases). Så vad beror dyskalkyli på?

– Det handlar i grund och botten om skillnader i hjärnans struktur och/eller funktion i områden som spelar en central roll för räknandet. Dyskalkyli i dess renaste form innebär en relativt avgränsad numerisk problematik, där räknesvårigheterna primärt beror på en nedsatt förmåga att uppfatta antal/och eller mängd, att snabbt kunna tillgodogöra sig siffror och förstå hur tal förhåller sig till varandra. Då kan man ibland ha lättare för högre matematik, som bygger mer på logik. Med det sagt kan dyskalkyli se olika ut från person till person och variera avsevärt i svårighetsgrad. Den minsta gemensamma nämnaren är att man har tydliga problem med själva räknandet. Det är inte heller ovanligt att individer med dyskalkyli har en eller flera andra diagnoser, oftast ADHD och dyslexi. Det beror till stor del på att förmågor som uppmärksamhet, arbetsminne, språkliga aspekter och förmåga att tolka symboler är viktiga för att kunna tillägna sig grundläggande räknefärdigheter, säger Jonas Walfridsson, logoped vid Logopedkliniken, Danderyds sjukhus.

80 procent av patienterna är skolelever

Vid Logopedkliniken utreds normalt 10–15 personer i veckan för dyskalkyli, både från Stockholmsområdet och från andra delar av Sverige. Långtifrån alla får diagnosen, men utredningen innebär en ofta värdefull kartläggning av olika förmågor och utmynnar inte sällan i en alternativ förklaring till de svårigheter man söker hjälp för. Cirka 20 procent av patienterna är vuxna och 80 procent är skolelever. När det gäller diagnostiken finns en del utmaningar.

– Globalt skiljer sig synen på dyskalkyli när det gäller utredningsform och diagnostiska kriterier. Det återstår också mycket att lära när det gäller orsaker till räkne- och matematiksvårigheter, men forskning pågår på bred front. Intressant att uppmärksamma är att Sverige, högst sannolikt, är det enda landet i världen där logopeder utreder dyskalkyli. Internationellt görs utredningar i huvudsak i team med psykolog, specialutbildad lärare och ibland även neurolog, berättar Jonas.

Att svara på hur vanligt det är med dyskalkyli är inte helt enkelt.
– Enligt det samlade forskningsunderlaget har omkring 3–6 % av befolkningen dyskalkyli. Det går också att hitta både lägre och högre uppskattningar. Problemet är att det har varit svårt att nå enighet kring en skarp definition av dyskalkyli. När man pratar om en förekomst på uppemot 6 % ligger fokus inte bara på de numeriska förmågorna - dyskalkyli betraktas då snarare som en specifik matematisk inlärningssvårighet där begreppsförståelsen, förmågan att lära sig matematiska procedurer och att förstå den matematiska logiken är påverkade, menar Jonas.

Mer hjälpmedel finns för dyslexi än för dyskalkyli

Dyslexi har under de senaste decennierna blivit allmänt känt och såväl elever, föräldrar, lärare och samhälle är införstådda med att hjälpmedel och anpassningar behövs. Vad gäller dyskalkyli återstår en hel del att göra på den fronten.

–  Man kan väl säga att personer med dyskalkyli inte har det lika förspänt med hjälpmedel som de med dyslexi. Miniräknare, lathundar och appar i vardagen rekommenderas ofta, men en stor del av vårt arbete går ut på att förklara för den som har dyskalkyli, föräldrar och skola att det finns medicinska orsaker till svårigheterna och att man behöver förhålla sig till detta både i och utanför skolan. Ibland finns en övertro på om man bara fortsätter att traggla så ordnar det sig till slut, men så fungerar det inte med dyskalkyli. Ju yngre barnen är när de genomgår en utredning, desto större hopp sätter vi till att det går att stärka upp vissa av de grundläggande matematiska färdigheterna med hjälp av riktade insatser, säger Jonas Walfridsson.

I dagsläget har Skolverket ingen tydlig information om hur skolorna bör förhålla sig till elever med dyskalkyli. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har däremot nyligen publicerat ett omfattande stödmaterial kring räkne- och matematiksvårigheter samt ger rekommendationer till skolor kring enskilda elevers behov.
– Oavsett om det handlar om dyskalkyli eller andra former av inlärningssvårigheter så behövs mer kunskap, inte minst på lärar- och speciallärarutbildningar, avslutar Jonas Walfridsson.

14 oktober 2021