Screening kan hitta okända förmaksflimmer
Emma Svennberg, hjärtmedicin, har i sin forskning sett på hur mycket förmaksflimmer som upptäcks om en äldre befolkningsgrupp screenas och vilka som kan få nytta av strokeförebyggande blodförtunnande medicin.
Förmaksflimmer kan vara svårt att diagnosticera då många har förmaksflimmer som kommer och går, eller förmaksflimmer helt utan symptom. Andelen personer med förmaksflimmer är sannolikt betydligt större än man känner till i dag.
En större del av Emma Svennbergs avhandling syftar till att studera hur mycket flimmer som upptäcks om en äldre befolkningsgrupp systematiskt screenas för förmaksflimmer och vilken andel av befolkningsgruppen som kan få nytta av strokeförebyggande blodförtunnande medicin.
Behandling innan stroke
– Hela idén väcktes när jag jobbade på strokavdelningen här på Danderyds sjukhus. Det kom in många strokepatienter som inte visste om att de hade flimmer och deras första "varning" var att de fick en stroke. Jag ville hitta de här personerna och se till att de fick behandling innan de blev allvarligt sjuka, säger Emma Svennberg.
Forskningen innebar bland annat ett systematiskt screeningprogram för förmaksflimmer hos omkring 7 000 75-76-åringar i Stockholms och Hallands län. Bland dessa hittades en stor andel obehandlade förmaksflimmer, och majoriteten av dessa kunde behandlas med stroke-förebyggande behandling.
Europeiska riktlinjer har ändrats
– En viktig faktor i denna studie är de register som finns och används i Sverige; dödsorsaksregistret, patientregistret och läkemedelsregistret, i kombination med befolkningsregistret. Jag tror att denna studie hade varit mycket svår, för att inte säga omöjlig, att genomföra i ett land där man inte jobbar med register, säger Emma.
Studiens resultat har lett till att de europeiska riktlinjerna har ändrats, och att man nu tycker att systematisk screening för förmaksflimmer hos äldre kan övervägas.
– Nu har vi bevis för att screening hittar obehandlat flimmer, och i uppföljningen av vår studie hoppas vi kunna studera om screening av riskgrupper kan leda till att färre drabbas av stroke.
Vad är nästa steg?
– Vi kommer att följa upp studien om screeing men även titta mer på de andra delarna i studien som handlar om biomarkörer för strokerisk. Det vi lärt och tar med oss i den vidare forskningen är att vi behöver bli mer jämlika. Vi kommer t.ex. att flytta ut screeningverksamheten från Stockholms innerstad till bl.a. Löwenströmska och Huddinge sjukhus för att öka tillgängligheten för de som skall screenas, samt informera om detta på fler språk för att få en bredare målgrupp. Vi tror att de som inte kommer till screeningen har hög risk för flimmer, avslutar Emma.
Fredag den 25 november 2016 disputerade hjärtläkaren Emma Svennberg på avhandlingen "Screening for atrial fibrillation in high risk individuals – a stroke preventive effort".