Bättre samtal i livets slutskede för njurpatienter

Hon har studerat sätt som kan underlätta för vårdpersonal att identifiera patienter som närmar sig livets slut och därmed kunna erbjuda samtal i tid, vilket både patienter och närstående ofta efterfrågar.

För patienter med kronisk njursvikt är hemodialys en behandling som förlänger livet men inte botar sjukdomen. Denna patientgrupp, ofta äldre med flera sjukdomar, behöver vård som fokuserar både på överlevnad och livskvalitet. 

– Det handlar om att möta och samtala med varje patient utifrån hela människan – fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt, säger Jeanette Wallin.

Identifiering med ”förvåningsfrågan”

I forskningen har Jeanette Wallin och hennes kollegor testat användningen av "förvåningsfrågan": Skulle jag bli förvånad om den här patienten avled inom sex eller tolv månader?

Frågan fungerar som ett stöd för att dedöma patientens hälsostatus. Läkare och sjuksköterskor har besvarat frågan, och deras bedömningar har jämförts med patientens hälsodata och egen upplevelse av livskvalitet. 

Resultaten visar att yrkesgrupperna inte alltid identifierar samma patienter, vilket är ett viktigt fynd. Genom att kombinera läkares och sjuksköterskors bedömningar och väga in faktorer som ålder, fysiskt allmäntillstånd och samsjuklighet förbättras identifieringen av dem som närmar sig livets slut.
Även sjuksköterskors bedömningar av patientens fysiska kapacitet visade sig vara värdefulla för identifieringen då de ofta speglar den dagliga verkligheten och kan fungera som ett komplement till medicinska parametrar.

Forskningsresultaten understryker vikten av samarbete i team, där olika professioner delar perspektiv för att kunna agera i rätt tid. 

Vikten av olika sorters samtal

I forskningen har Jeanette Wallin och hennes kollegor även genomfört intervjuer med både läkare och sjuksköterskor om deras erfarenheter av att samtala med patienter om deras tankar och önskemål inför livet slut. 

En viktig slutsats är att samtalen behöver anpassas till den enskilda patienten och över tid. Det kan handla om flera olika typer av samtal med olika innehåll beroende på patienten och var den befinner sig i sjukdomsprocessen. Olika professioner har olika roller och kompletterar varandra.

– Jag har under många år som dialyssjuksköterska sett både när det blivit väldigt bra och när samtalen tyvärr inte hanns med. Jag hoppas forskningen bidrar till att alla patienter och närstående i god tid får möjlighet att prata med oss om vården inför livets slut, säger Jeanette. 

Självdialysmottagning och framtidens vård

I samband med att Danderyds sjukhus öppnar en ny självdialysmottagning, som så småningom kommer kunna erbjuda dygnet-runt-öppen vård i en trygg och självständig miljö, blir patientens delaktighet i sin vård ännu tydligare och viktigare. Jeanette Wallins forskning understryker värdet av att, även i teknikintensiva vårdmiljöer, bevara samtalet, helhetsperspektivet och det personcentrerade förhållningssättet.

– Självdialys ger patienterna större ansvar och frihet. Men just därför är det viktigt att vi som vårdpersonal är lyhörda för patientens hela livssituation – och vågar prata även om det svåra.

Forskningen ligger i linje med Socialstyrelsens riktlinjer om att palliativ vård bör erbjudas alla, oavsett diagnos eller vårdform. Genom att ge vårdteam verktyg för att identifiera patienter som närmar sig livets slutskede och stärka kompetensen att föra samtal i tid, skapas förutsättningar för en mer jämlik, trygg och värdig vård – även för patienter som fortfarande får livsförlängande behandling.