Första docenten i logopedi på Danderyds sjukhus forskar om intensivvårdspatienters kommunikation

Med lång klinisk erfarenhet och ett starkt engagemang för patientnära forskning vill hon bidra till en mer evidensbaserad och mänsklig vård, särskilt för patienter inom intensivvården. 

Från kliniskt arbete till forskning

Liza tog examen i logopedi 1998 vid University of Queensland i Australien och har arbetat större delen av sitt yrkesliv inom sjukhusvården. Det interprofessionella samarbetet är en självklar del av vården i Australien, vilket präglat Lizas yrkesbana.  

– Jag har haft förmånen att arbeta i team med olika professioner inom allt från intensivvård och akutsjukvård till neurologi, strokevård och rehabilitering, berättar Liza. 

Hennes intresse för forskning växte fram genom arbete i olika länder och vårdsystem, bland annat under tiden hon arbetade i Förenade Arabemiraten inom ett kanadensiskt vårdsystem. 

– Jag insåg hur olika vårdmetoder kan vara i olika länder. Det väckte viktiga frågor om vad som faktiskt är bästa praxis. Vi kan inte behandla patienter på ett visst sätt bara för att det är den behandling som alltid funnits. Vi måste utgå från evidens och samtidigt ta hänsyn till den vårdkontext vi verkar i. 

Utnämnd till docent 

Att Liza nu har blivit utnämnd till docent är resultatet av ett långsiktigt arbete inom både klinik och forskning, och en prestation som hon beskriver som mycket glädjande.  

– Det känns helt fantastiskt och jag är väldigt tacksam för teamet kring mig, stödet från mina kollegor, chefer och forskarteam.  

Fokus på kommunikation inom intensivvården 

Docenturen gör att Liza hoppas få ökade möjligheter till vidare forskningssamarbeten och finansering för att stödja patientnära forskning. Hon är idag involverad i flera nationella och internationella forskningsprojekt, bland annat ett som heter TRACH INSPIRE.  

Projektet fokuserar på att utbilda interprofessionella intensivvårdsteam i användning av talventiler för patienter med trakeostomi, det vill säga patienter som fått en öppning i halsen för att kunna andas och vårdas i respirator. När respiratorn tar över andningen förlorar många sin möjlighet att tala, vilket kan vara mycket psykiskt påfrestande. 

En talventil är en liten ventil som sätts på trakeostomituben och gör det möjligt för patienten att andas ut genom stämbanden. Det gör att patienten kan prata igen och uttrycka sina behov.