Första docenten i logopedi på Danderyds sjukhus forskar om intensivvårdspatienters kommunikation

Med lång klinisk erfarenhet och ett starkt engagemang för patientnära forskning vill hon bidra till en mer evidensbaserad och mänsklig vård, särskilt för patienter inom intensivvården. 

Från kliniskt arbete till forskning 

Liza tog examen i logopedi 1998 vid University of Queensland i Australien och har arbetat större delen av sitt yrkesliv inom sjukhusvården. Det interprofessionella samarbetet är en självklar del av vården i Australien, vilket präglat Lizas yrkesbana.  

– Jag har haft förmånen att arbeta i team med olika professioner inom allt från intensivvård till avdelningar för öron-, näs- och halssjukdomar, neurologi, strokevård och rehabilitering, berättar Liza. 

Hennes intresse för forskning växte fram genom arbete i olika länder och vårdsystem, bland annat under tiden hon arbetade i Förenade Arabemiraten inom ett kanadensiskt vårdsystem.  

– Jag insåg hur olika vårdmetoder och arbetssätten kan se ut i olika länder. Det väckte viktiga frågor om vad som faktiskt är bästa praxis. Vi kan inte behandla patienter på ett visst sätt bara för att det är den behandling eller åtgärd som alltid funnits. Vi måste utgå från evidens och samtidigt ta hänsyn till den vårdkontext vi verkar i. 

Utnämnd till docent 

Att Liza nu har blivit utnämnd till docent är resultatet av ett långsiktigt arbete inom både klinik och forskning, och en prestation som hon beskriver som mycket glädjande.  

– Det känns helt fantastiskt och jag är väldigt tacksam för teamet kring mig, stödet från mina kollegor, chefer och forskarteam.  

Fokus på kommunikation inom intensivvården 

Docenturen gör att Liza hoppas få ökade möjligheter till vidare forskningssamarbeten och finansering för att stödja patientnära forskning. Hon är idag involverad i flera nationella och internationella forskningsprojekt, bland annat ett som heter TRACH INSPIRE.  

Projektet fokuserar på att utbilda interprofessionella intensivvårdsteam i att använda talventiler för patienter med trakeostomi. Det innebär patienter som har ett plaströr i halsen (en så kallad trakealkanyl) för att kunna andas med hjälp av respirator. När andningen sker via trakealkanyl och respirator förlorar många patienter möjligheten att tala, något som kan vara mycket psykiskt påfrestande.  

För att underlätta för patienten sätts en talventil in. Det är en liten ventil som sätts på trakeostomituben och gör det möjligt för patienten att andas ut genom stämbanden. Användningen av talventil hos respiratorbehandlade patienter kräver ett interprofessionellt team för att kunna användas på ett säkert och korrekt sätt. Med stöd av ett interprofessionellt team kan talventilen hjälpa patienten att återfå sin röst och möjlighet att uttrycka sina behov. 

– Att inte kunna kommunicera alls är en svår upplevelse för många patienter. Tidig användning av talventiler kan göra stor skillnad, för både patientens välbefinnande och hens delaktighet i vården, säger Liza.  

Arbetssättet är ännu inte etablerat inom svensk intensivvård. Men genom TRACH INSPIRE används internationella riktlinjer och expertkunskap för att införa och utvärdera metoden i svenska intensivvårdsmiljöer - med fokus på både vårdens processer och patienternas upplevelser.