En absolut nödvändig läkarinsats som gör skillnad
Läkare utan gränsers förlossningsverksamhet i Khost i Afghanistan har funnits i tio år. Ett vackert land med ett skört sjukvårdssystem som tagits över av talibanerna i augusti. Narkosläkaren Christian Hillström arbetade där i två månader i somras. Han beskriver Läkare utan gränsers insats som enormt behövd och om erbjudandet skulle komma upp igen så skulle han åka utan tvekan.
På Läkare utan gränsers mödravårdsklinik i Khost görs cirka 30 000 förlossningar per år, mot 8–10 000 förlossningar på Danderyds sjukhus. I somras var Christian Hillström, till vardags narkosläkare på DS, på plats i två månader. Det var inte hans första uppdrag för Läkare utan gränser. Dessförinnan arbetade han som läkare under Irakkriget 2017 och i Jemen 2019 med krigssjukvård såsom traumakirurgi, skador efter granatsplitter och kulskador. I Afghanistan var det kvinnosjukvård som var uppdraget.
– Samhället där är uppbyggt på ett annat sätt, man är i ett sammanhang som är helt annorlunda mot det man är van vid – vilket är väldigt spännande. Men som man fick jag inte gå runt på kvinnosjukhuset hur som helst, det fanns regler för var jag fick gå, säger Christian Hillström.
Läkare utan gränser arbetar i fem olika provinser i Afghanistan och har 2 000 anställda på plats där de flesta är lokalanställda afghaner. I skrivande stund pågår aktiva strider, coronapandemi och en utbredd torka som gör att behovet av sjukvård är akut. Men trots det osäkra läget efter talibanernas maktövertagande och stridigheter har organisationen inte behövt avbryta några av sina insatser.
– Under tiden jag befann mig i Afghanistan lärde jag känna personer som fortfarande är kvar i landet. Det är klart att man undrar hur det går för dem. Det är svårt att veta hur det kommer att bli framöver, men om det inte finns någon hotbild så skulle jag kunna tänka mig att åka dit igen. De vårdupplevelser man bär med sig från Afghanistan och att arbeta i ett u-land har varit väldigt givande för mig som läkare. Man har varit behövd och den insats man gjort har varit absolut nödvändigt. Afghaner är ett vänligt folk och det är ett otroligt vackert land, berättar Christian.
Många som arbetar för Läkare utan gränser har jobbet som en livsstil. Alla uppdrag ute på fältet föregås av en rekryteringsprocess. Inför Christians resor har olika slags förberedelser krävts, exempelvis att läsa på om landet man ska åka till och mentalt förbereda sig inför den omställning som det innebär att åka till ett u-land. Alla har ett eget rum, men övrig tid umgås man i de gemensamma utrymmena som finns för de som gästarbetar på sjukhuset.
– Inför en resa gäller det att förbereda sig mentalt att det inte är som i västvärlden, det är som två olika världar med olika system. Exempelvis bor man spartanskt, har långa stressiga arbetsdagar och det är skillnad i kultur och arbetssätt. Själva sjukhuset bestod av två huskroppar i envåningsplan, men patientvolymen var enorm och liknar inget annat jag varit med om tidigare. Alla gånger jag jobbat så har det varit extremt tydligt hur viktig vår närvaro är, vilket är en stark tillfredställelse och ger motivation att jobba som läkare, berättar Christian Hillström.
