Sköldkörtelns inverkan på risken för hjärtkärlsjukdom
Peter Giesecke, specialistläkare hjärtkliniken, har forskat på kopplingen mellan överfunktion av sköldkörteln och insjuknande i diagnoser så som förmaksflimmer, hjärtinfarkt och stroke.
Hypertyreos – i dagligt tal kallat giftstruma – är en åkomma som beror på överfunktion av sköldkörteln. Mellan en och två procent av befolkningen drabbas någon gång under livet, huvudsakligen kvinnor. Det är oklart vad skillnaden mellan könen beror på. Två vanliga behandlingsmetoder är radioaktivt jod eller avlägsnande av sköldkörtelvävnad medelst kirurgi.
Tydlig koppling mellan hypertyreos och hjärt-kärlsjukdom
Det finns ett sedan tidigare välkänt samband mellan hypertyreos och förmaksflimmer. Tidigare forskning har dessutom antytt att personer som haft hypertyreos löper ökad risk för död till följd av hjärtkärlsjukdom.
– Största delen av min avhandling innefattar registerstudier på över 10 000 patienter som haft hypertyreos, varav några redan på 70-talet. Databaser av den storleken och åldern är internationellt sett ovanliga i sammanhanget, men finns tillgängliga i Sverige och övriga Norden till följd av våra system med personnummer och noggrann befolkningsstatistik. Vid långtidsuppföljning har vi i forskargruppen kunnat bekräfta det man tidigare funnit i mindre studier, nämligen att risken för hjärtkärlsjukdom och död är ökad efter hypertyreos, säger Peter Giesecke.
Operation bättre än jod
Forskargruppen har även sett att risken tycks minska hos patienter som opererat sköldkörteln jämfört med den grupp som fick radioaktivt jod. Skillnaden verkar vara störst hos män, men vad detta beror på går i nuläget inte att svara på.
– Detta är intressant eftersom det såvitt vi vet aldrig studerats tidigare, men som enskilt fynd betraktat är det inte tillräckligt för att påverka behandlingsrekommendationerna så som de ser ut idag. Antalet män i studien var lågt, så man skulle vilja se hur det ser ut i ett större patientmaterial.
Den sista studien handlade om att undersöka förekomsten av lindrig hypertyreos hos patienter med förmaksflimmer som ska genomgå elektrofysiologisk ablation. Det är ett ingrepp där man bränner bort elektriska kretsar i hjärtats förmak. Vanligen gör man bara ablation på personer med flimmersymptom.
– Vi fann inga tecken till avvikelser hos denna grupp, men vi kunde se att många med förmaksflimmer hade förhöjda nivåer av sköldkörtelhormoner.
Vad är nästa steg i forskningen?
– En fråga som väcker nyfikenhet är om de skillnader i hormonnivåer vi fann hos flimmerpatienter har någon betydelse för att avgöra vem som bör genomgå ablation och vem som bör avvakta eller avstå. Vår grupp har inga sådana projekt planerade just nu, men vi genomför däremot en studie där vi screenar för icke symtomgivande förmaksflimmer hos patienter som genomgår behandling för hypertyreos.
Den 26 januari 2018 disputerade Peter Giesecke, specialistläkare hjärtkliniken, på avhandlingen "Hyperthyroidism and its impact on cardiovascular disease – with special emphasis on atrial fibrillation" (ung.övers. Hypertyreos och dess inverkan på kardiovaskulär sjukdom – med särskild inriktning på förmaksflimmer).